Matildas

stan. Och funderar på mycket, bland annat  livet- självt och hur situationer uppstår.

Hur viktigt det är med tydlig kommunikation, varför vissa har kemi och andra inte, varför en man vill döda människor i Toulouse, varför det spottas på gatorna och tydligen i korridorerna i vissa skolor(enligt min dotter), varför de flesta av oss väljer att inte se, inte ingripa, inte hjälpa och inte låtsas om. Jag tänker också på att livet är kort, att man bör vara tacksam för var dag, att inte tjafsa om små ting, att försöka vara storsint, även om det bär emot. Funderar vidare på hur jag brukar vara, reagera, bry mig och se. Minns då en av mina svensklärare jag hade på högstadiet, Gerd, som på ett kvartsamtal(ja, så hette det då), sade att hon tyckte jag hade ett stort civilkurage. Då som 13-åring förstod jag knappt ordet, nu många herrans år senare, har jag förstått att Gerd, redan då såg något i mig, som jag fortfarande besitter. Det är ganska många gånger jag stått upp för mina värderingar med personlig risk.

Kan kanske tyckas dumdristigt, kanske naivt men mitt civilkurage är starkare än mitt förnuft och en egenskap jag är stolt över.

Vandrar vidare genom stan och behöver en mental tankepaus.

Känner också lite sug i magen, en smörgås får det bli, på ett fik i Sturegallerian. Smörgåsen säger mig ingenting, smakar ingenting och det är nu jag bör reagera vuxet. Inte bli sur, inte tänka på att smörgåsen kostade si och så, men ändå var under all kritik. Det är nu, precis, nu jag måste plocka fram, en tanke jag hade alldeles nyss:

att livet är för kort för att tjafsa om små ting.

Så jag går diskret därifrån och säger ingenting men troligen kommer jag aldrig mer tillbaka…

Och vad jag såg under min promenad genom stan var bl.a detta:

Visa fullständigt album